Årets Bild Internationell – POYi

I somras hände något extremt avgörande för mig som nybliven sportfotograf; Jonas Lindkvist hörde av sig. Han är en av Sveriges mest prisbelönta fotografer med ett flertal svenska och internationella utmärkelser. Bl.a. från POYi – alltså den internationella varianten av svenska Årets Bild eller ”Picture Of the Year International” som tävlingen heter. Jonas brukar hjälpa fotografer på uppgång och tänkte att jag skulle passa detta år. Jag blev jätteglad förstås – Josefine likaså, vi har ju kikat mycket på hans bilder.

När jag pratade med Jonas visade det sig att vi hade många gemensamma nämnare:

1) Han är gammal banlöpare och skidåkare av klass – jag jobbar ju halvtid som tränare av löpare vid Linköpings Universitet.

2) Han älskar laxfiske med fluga i Norge och har skapat mönstret till den berömda Gaula-flugan – jag gillar ju sportfiske och särskilt efter lax i norska älvar.

3) Han gillade matematik och till råga på allt hade vi pluggat Analytiska Funktioner i samma klass (!) vid Linköpings Universitet våren 1988. Jag har ju alltid tyckt att han ser ruskigt bekant ut och vi läste båda till mattelärare i Linköping. Jag jobbar numera halvtid som mattlärare vid LiU och har blivit kvar i Östergötland, medan Jonas tagit steget ut som internationell pressfotograf av rang och lever tillsammans med prisbelönta Scanpix-fotografen Jessica Gow.

Hur som helst… I höstas var jag och Josefine hemma hos Jonas och Jessica i samband med ett fotojobb åt Lidingöloppet. Under den trevliga kvällen övertalade Jonas mig att ställa upp i bl.a. POYi – kanske inte för att hoppas på någon framskjuten placering men däremot för att ”själva tävlandet är oerhört utvecklande”. Jonas påstod att jag trots allt hade bilder som knappast skulle göra bort mig. Jag var tveksam men har mentorn sagt det så får det väl bli så, tänkte jag. Under en körig period i januari skickade jag i alla fall inte en drös bilder…

Ikväll på väg hem från hockeymatchen Linköpings HC – Skellefteå AIK läser jag et SMS från Jonas:

”Satan… Du och jag var kvar bland de sista 15 men åkte nu…”

Det var som tusan! Innebörden är att i klassen ”Årets sportfotograf” fanns alltså jag och Jonas kvar då alla utom femton fotografer hade gallrats bort. När denna grupp stegvis reducerades ner till de fem prisbelönta sållades vi bort. Nu när jag skriver detta har jag ingen aning om vem som vann och inte heller om det fanns ytterligare några svenska sportfotografer kvar. Efter svenskarnas tidigare framgångar kan det mycket väl ha slutat med ytterligare ett antal bland ”topp femton” – kanske t.o.m. svensk seger som i två tidigare klasser denna vecka genom Paul Hansens nyhetsbilder och Casper Hedbergs sportstory från Afganistan.

Nu till bilderna jag laddade upp detta första år som nybörjare i POYI och först singelbilderna som fick bli lite av varje för att se vad som funkade:

1) Starten i Tiomila:

2) Världens snabbaste orienterare Tove Alexandersson (ledare i världscupen just nu) springer om världens långsammaste tant:

3) Oscar Möller vittjar nätet i allsvenska matchen Åtvidabergs – Helsingborg:

Avkoppling med skidåkning:

SM i frisim:

 

Utöver singelbilderna skickade jag två grupper av bilder…

 

Den första samlingen var ”Blickar inom svensk friidrott 2012” – alltså ögon hos idrottare i olika friidrottsgrenar. Vissa av dem yppersta världselit och andra god nationell elit. Idén kom förstås från Jonas:

 

till sist en annorlunda samling bilder – något för att väcka lite känslor – kanske irritation och kanske något positivt. Inget märkvärdigt kan man tycka men brännvidden 8 mm ger i alla fall annorlunda bilder. Förslaget ännu en gång från Jonas:

Nu har jag varit med i Picture Of the Year International för första gången och jag kan lova att jag lärt mig en hel del. Tack Jonas Lindkvist – utan dig hade det aldrig blivit av. Peppande fotografer som man ser upp till är oerhört viktiga i detta läge. Jag hade ju aldrig ställt upp och då inte heller lärt mig en massa och internationell bildkritik.

// ph