Krönika av David Iwung, saxad ur Norrköpings-tidningen Folkbladet där jag vikarierar:
En nödvändig skilsmässa är ett klent plåster. Det gör ont ändå. Fred Drains skulle ju ta farväl med att få sin tröja upphissad i taket – inte som ett ifrågasatt föredöme. En titt i arkivet avslöjar mig. I brist på bättre liknelser så har det hänt att jag kallat Fred Drains för ryggraden i delfinkroppen vid mer än ett tillfälle. Men vet ni vad? Det blir inte så mycket mer träffande än så. Den här evighetsmaskinen har varit den sammanhållande länken så länge nu att stämpeln som ikon nästan känns otillräcklig.
Fred Drains har varit den fasta och trygga punkten i Mässhallen. Pappan som har stått lika stadigt på jorden när flytten gick in i flådiga Stadium Arena. Den naturliga ledaren som vinner respekt genom att bara kliva in i ett rum. Dessutom med framgång. SM-guld 1998. Dubbeln 2010 när han ledde sitt lag till mästare i både Sverige och baltiska andradivisionen. Så sent som i april höjde en 41 år ung Fred Drains SM-bucklan i Täljehallen. Kort och gott: En av Norrköping Dolphins’ absolut största och bästa spelare genom tiderna. Men nu är det över. Tidigare än planerat och definitivt inte på ett sätt som någon av oss hade önskat.
Bilden tagen med Canon EF 200 mm f/2.0 L IS
Den här långa relationen var värd ett snyggare avslut. Om jag hade fått bestämma hade jag regisserat det på bästa USA-manér med tröja nummer fem i taket, stående ovationer och en mick i Fred Drains hand där han fick en sista chans att tacka för sig. Nu satte han själv en sur slutpunkt med ett ganska osmakligt inlägg på Facebook och jag kan inte klandra Dolphins för att de agerar som de gör. De har faktiskt inget val. Skilsmässan må vara hur sorglig som helst men den är oundviklig.
Bilden tagen med Canon EF 85 mm f/1.8
Fred Drains styrka har varit att han aldrig tillåtit någon att sväva iväg. Har en spelare visat en tendens att sätta sig själv före laget har han snart tryckts tillbaka i skorna av kaptenen. Men Drains tappade bort sig själv. I ilskan över att inte få spela, samma kväll som Dolphins vann en tung seger i Europa, tyckte Drains att han var större än laget. Han skickade ut sig själv när missnöjet rann över. Ett par timmar innan hade Paul Burke försökt att lösa problemet och erbjöd till och med Drains en roll som assisterande. Allt för att försöka lösa situationen och sätta leendet tillbaka på Mr Dolphins läppar. Han nobbade. Han har spelat färdigt.
Vem som ska ta över och fylla hans roll?
Ingen aning.
Ärligt talat tror jag inte det finns någon.
